Ur skrivboken #2 – 070612

Söndag och äventyret börjar på allvar

Jag vandrade planlöst runt på centralen i GBG och shoppade lite smått. Jodå, jag hittade saker att shoppa där. Bland annat en rätt ok sallad. 😉 Dessutom hittade jag det jag verkligen var ute efter, en ny BH! Yay!

Efter ett par timmar dök så Ralf upp. Min skjuts. Jag hälsade glatt och drog nästan efter andan när han ivrigt började berätta om Göteborgs alla ”sevärdheter”. Dialekten, den helt makalöst sköna dialekten! Jag lyssnade fascinerat och han trodde alldeles säkert att det var hans berättelser som fångade min uppmärksamhet så till den milda grad, men nej, jag är ledsen Ralf. Dialekten. 🙂

Inte på hela tiden hade jag varit nervös inför att träffa Magnus men nu precis innan jag klev ur bilen kände jag att det liksom blev uppror någonstans inuti. Det rann snabbt av mig när han kom ut och mötte mig. Kändes som om vi känt varandra i många, många år.

Vi hälsade, bar upp min väska och spånade på paner för kvällen. Det slutade med att vi, efter att jag fått en välbehövlig dusch, drog in till Slottsskogen för att dricka lite bärs.

Väl där kunde jag inte låta bli att skicka ett litet retsamt sms till Andreas, ”Dricker bärs i solen i slottis. Najs!”. Jag trodde inte ens att han var hemma men svaret som kom på det smset var ungefär ”Kul! Jag kommer!”. Så fort jag läste det blev jag skakis. Magnus undrade om jag behövde en till öl eller nåt eftersom jag var så nervös. Väntan var olidlig!!

Han såg mig före jag såg honom och ett stort leende spred sig över våra ansikten. Fan vad kul att ses! Stort kramkalas. Mycket hundprat. Jag förälskade mig i Pirathunden. Förklarade att jag tänkte ta med henne hem osv.

Senare dök Annica upp, Magnus kompis som också har hund. Jättekul att träffa även henne och framför allt Rozzo, en gammal rottisherre. 🙂

Vi pratade mycket, drack inte alls mycket öl och skrattade en del. När det började närma sig kväll för Andreas började jag sakna honom redan innan han försvunnit utom synhåll. Så go, så trevlig, så söt.

När natten gjorde anspråk på staden begav vi oss hem till Västra Frölunda igen och jag sov oroligt och med förvirrade drömmar.

Enorma abstinens med tillhörande beslutsångest

Jag och min andre hälft har ofta diskuterat om att skaffa en liten sällskapshund. Mest för att vi verkligen gillar små ulliga gulliga vovvar och för att en liten hund ju är oerhört charmigt. Vi har sagt att det kan vara i princip vilken bastard som helst bara den inte är väldigt långhårig och kräver en massa pälsvård. Den ska inte ställas ut, inte tävlas med och behöver således inte vara renrasig. Den ska i princip bara vara söt.

Nu råkade det vara så att grannen under oss har ett gäng blandisvalpar(Phalené/Japanese Chin) som börjar vara i ”flytta hemifrån-ålder” och jag kan villigt erkänna att jag verkligen vill ha en. De är fruktansvärt gulliga, mamman är trevlig och pappan sägs vara bra.

Men det här är ju emot mina principer. På många sätt! ”Ingen valp förrän X är borta” och ”Absolut ingen blandis i detta hus” är väl de mest frekvent använda meningarna som i såna fall skulle behöva ”suddas ut”.

Samtidigt så har jag ju hela tiden pratat om att det inte ska bli någon fler brukshund i hushållet förrän X har gått ur tiden.  Sällskapshundstankarna har liksom bara funnits på sidan om. Åh, så knasigt! Förnuftet säger att jag inte alls ska ha nån valp och både sambon och hjärtat säger att jag visst ska ha en.

Kära bloggläsare, ni kan väl övertyga mig. Ge mig orsaker till varför eller varför jag inte ska skaffa en valp!

Nu minns jag…

…varför jag inte gillar att lägga mig tidigt. Man vaknar ju för fan okristligt tidigt! 05:00 *pip*

*surar och bäddar ner mig för våldssovning*