Oro

Jag har en vän på sjukhus i detta nu(tror jag). Vet att hon blev inlagd akut för operation och sedan har jag inte hört mera. Jag oroar mig även om jag vet att hon är i goda händer.

Oro är jobbigt. Speciellt när man inte kan göra något åt den. Jag kan inte fixa det här även om jag helst av allt skulle vilja vara där och hålla hennes hand när hon vaknar. Eller stanna hos henne under natten om hon måste bli kvar på sjukhuset. Det går inte. Avstånden tillåter mig inte att vara där för min älskade vän.

Jag kunde inte vara där när hon kände rädsla inför det som skulle komma och jag kan inte vara där som sällskap efteråt. Det suger.

Jag vet att hon har andra som finns där men det får inte mig att vara mindre orolig. Jag vill vara där inte här.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: