Tjejsnack v. 33

augusti 13, 2007

Hoppade över tjejsnacket förra veckan av diverse orsaker men nu är där lite intressantare frågor!

Veckans tema/frågor kommer från Rebecca & Kajsa


Kärlek

  • Minns du din första riktiga kärlek? Var, när, hur? Jag var säkert dödligt förälskad redan som riktigt ung(6-7 år sådär) men den jag kommer att tänka på nu är min första kärlek i någorlunda vuxen ålder(typ 13-14). Min brors bästa kompis Mats har jag alltid haft ett gott öga till… Både tidigare och efteråt. 🙂 Men jag fick inte honom utan hans bror istället! För en stund iaf! 😉
  • Minns du första killen du hade? Kommer du ihåg hur det var? Kändes? Ohja! Min första riktiga pojkvän hette Fredrik. Vi träffades när jag precis fyllt femton och höll ihop i 2,5 år. Han var sju år äldre och hade bil. Vette sjutton om han inte har samma bil än! 😀 Då när vi träffades kändes det som om det skulle vara han och jag för evigt. Men det svalnade rätt fort. 😉 Sista halvåret hade jag siktet inställt på helt annat håll så tillslut såg jag till att bli singel. Synd på den fina vita mercedesen som blev krockad dagarna efteråt bara för att han blev så disträ. Stackars grabb…
  • Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Varför, varför inte? Absolut! Jag har upplevt det. Eller snarare förälskelse och vild passion. Jag anser inte att man kan påstå sig älska någon efter bara ett par minuter…
  • Vad är kärlek för dej? Kärlek är liksom mellanstadiet mellan förälskelse och att älska. 🙂 När man är kär har det absolut första pirret lagt sig en smula och man blir inte fullt lika illamående varje gång man ser föremålet för känslorna. Illamående på ett bra sätt, såklart! Kärlek är liksom inte lika djupt som att älska.
  • Har du en pojkvän/flickvän för tillfället? Hur länge har ni varit tillsammans, bor ni ihop? Distans? Om inte skulle du vilja ha det nu? Motivera. Håller precis på att flytta till egen lya. Punkt.

Oro

augusti 13, 2007

Jag har en vän på sjukhus i detta nu(tror jag). Vet att hon blev inlagd akut för operation och sedan har jag inte hört mera. Jag oroar mig även om jag vet att hon är i goda händer.

Oro är jobbigt. Speciellt när man inte kan göra något åt den. Jag kan inte fixa det här även om jag helst av allt skulle vilja vara där och hålla hennes hand när hon vaknar. Eller stanna hos henne under natten om hon måste bli kvar på sjukhuset. Det går inte. Avstånden tillåter mig inte att vara där för min älskade vän.

Jag kunde inte vara där när hon kände rädsla inför det som skulle komma och jag kan inte vara där som sällskap efteråt. Det suger.

Jag vet att hon har andra som finns där men det får inte mig att vara mindre orolig. Jag vill vara där inte här.


Ljudblogg #2

augusti 13, 2007

Klicka här