Sorg?

Igår var det någon som sa att man känner en sorg i min text. Att det jag skriver framför allt bakom lösenord här i bloggen andas en bakomliggande sorg. Och det är så. När jag läser igenom det jag skrivit så känner jag också sorgen. Jag känner den inte då jag skriver det men den finns uppenbarligen där.

I natt när jag låg där i min sköna säng och funderade på livet i stort så kom jag fram till att sorgen antagligen beror på att jag aldrig tycks komma dit jag vill i livet. Precis när jag tror att jag funnit vad jag letat så rycks det ifrån mig eller så kommer jag på att det var fel. Att det inte alls var vad jag önskade.

Precis när jag med ord formulerat vad jag vill så ändrar jag mig. Jag vet nog inte vad jag vill egentligen. Eller så kanske det jag vill skrämmer mig.

Eller är det jag som på något sätt får det att hända. När jag ser målet på nära håll blir jag rädd för vad som ska hända sen? Jag vet inte.

Någon har också sagt att jag tillhör en viss typ av människa. En sådan som alltid säger ”jag stannar här, jag har det så bra här” men det stämmer inte. Jag längtar alltid bort, har alltid längtat bort. ”Där” har alltid känts bättre än ”här” och jag har alltid önskat mig frihet. Men hur jag än gör så infinner sig inte frihetskänslan. För när jag är fri så känner jag mig plötsligt fast i friheten.

Jag är en förvirrad själ. Det är det som är min sorg.

Annonser

7 Responses to Sorg?

  1. bacillen skriver:

    jag tror jag vet vem som sa det där om att du är en sån som stannar……?

  2. Mysla skriver:

    Jo, det finns ju de som promt måste kategorisera människor. Jag är inte en av dem.

  3. sassi skriver:

    Livet har aldrig varit varken lätt eller rättvist… Jag tror att vi måste lära oss att uppskatta det vi har och göra det bästa av det (usch vad det låter ytligt!) och att ta nederlagen med en klackspark. Häpp!

  4. bacillen skriver:

    du är utmanad i min blogg!

  5. Phoenix skriver:

    Tänkte predika lite men bestämde mig för att ge fanken i det. 🙂

    Litet råd, dock: Var spontan och agera på din första instinkt. Your instinct is your true God. Jag känner igen din skräck för det okända, din vilja att stanna i det trygga fast du vill bort. Gör det som faller dig in ett tag och skit i konsekvenserna.

    Du är värd ett lyckligt liv.

  6. mysla skriver:

    Phoenix: påminn mig om att jag ska ge dig tillgång till mina secrets… Just nu är jag inte hemma så jag kan inte mejla men sen.. ok?

  7. Nina skriver:

    Hmm…att inte tillåta sig att nå sitt mål, eller att konsekvent önska sig ”fel” saker…är inget annat än bristande självkänsla, igen…och eftersom ingen, verkligen, vill se att en sådan brist råder, följer sorg och förvirring, hand i hand.

    Så, då är vi tillbaka i min gamla predikan 😀 du måste själv känna, inom dig, att du är värd att ha det bra, att ha ett bra liv (vad nu än ”bra” innebär för dig) du måste skapa ett eget utrymme, känna att du har rätt att inte låta dig köras över, sätta gränser…då viker förvirringen och då kan du släppa sorgen ifrån dig.

    Och hitta det ”där” som är rätt för dig, så att det blir ett ”här” du trivs med…

    Så, färdigpredikat för denna gången… 😀
    Kram…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: