Ur skrivboken #3

Måndag – Huvudvärkens dag

Jag vaknade med en molande huvudvärk och vad jag än tog mig till så blev jag inte av med den. Jag åt tabletter i parti och minut men det var lika bra att ge upp och bara bälga i sig vatten hela dagen.

Vi avverkade tre filmer den här måndagen och jag är glad att Magnus inte planerat att vi skulle göra en massa saker eftersom jag var helt däckad.

På natten började huvudvärken försvinna och jag fick ett oväntat samtal någon gång runt 03:00. Där låg jag i en liten etta i Västra Frölunda och pratade i telefonen om en man, med en okänd man, medan jag hörde en annan man snarka i bakgrunden och min man befann sig 130 mil bort. Märklig upplevelse.

Någon gång under natten skrev jag två lååånga blogginlägg i min fina skrivbok. Men dessa måste jag lägga under lösen så de kommer sen nån gång.

Tisdag – Studenternas dag! 

Jag sov länge på morgonen, orkade inte kliva upp jättetidigt eftersom jag sovit ganska lite under natten. Den här dagen skulle visa sig bli en ganska speciell dag med ytterst speciella bekantskaper!

Jag hade bestämt träff med Jerker vid 13-tiden och skulle tillbringa dagen med honom i en lastbil med ett gäng studenter på flaket. En lite udda situation att lära känna någon i, men det fungerade. 🙂 Vi skumpade runt avenyn några timmar och diskuterade en hel del intressanta saker under tiden.

Jag hade fullt sjå med att hinna smälta vem denna Jerker egentligen var och insåg snabbt att det inte var någon idé att försöka hänga med i vissa samtalsämnen. Fick vänligt men bestämt förklara att jag inte vill diskutera politik, speciellt inte med någon som använder ord som ”arbetarklassen” i var och varannan mening.

När studenterna var tippade från flaket och lastbilen parkerad på sin plats bytte vi fordon till något mera välbekant – en volvo 245. 🙂 Jag skulle nu vidare till AK som råkade bo ”på vägen” till Jerker, således fixade sig min transport rätt smidigt. 🙂

Den kram jag fick när vi äntligen träffades jag och AK, den var verkligen behövd. Det kändes som om en sten föll från bröstet. Resan hade hittills varit ganska påfrestande för mig, inte för att jag haft det jobbigt på något sätt egentligen men jag hade svårt att slappna av och bara vara – ända tills jag träffade AK. ❤

När jag klev in på deras gård kändes det som att komma hem. Jag blev hälsad av skällande vovvar och en nyfiken Lilla K, fick kram av G och bakom huset gol tuppen. Solen sken. Idyll.

Kvällen bestod av en hel massa prat, företrädelsevis om hundar och om min resa så här långt men också lite om vem vi alla bakom nicknames egentligen är.

När vui sent om sider började tänka på refrängen blev jag ”eskorterad” till J’s rum där jag skulle spendera de kommande nätterna. Först in i rummet var heelern Bacillen och han visade med all önskvärd tydlighet att han ämnade sova i min säng vare sig jag ville det eller inte. Han lade demonstrativt ner huvudet på min kudde och det var ju liksom bara att gilla läget. 🙂 Men då var jag sedan länge redan förälskad i honom. 🙂

Annonser

One Response to Ur skrivboken #3

  1. bacillen skriver:

    liten tår i ögat faktiskt…känns tråkigt att det kommer att dröja innan vi får ses igen…
    Varma kramar!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: