Förbannade jävla skit

juli 16, 2007

För en stund sedan tänkte jag skriva ett inlägg om hur duktig jag varit som gjort råkostsallader och varit så himla seriös att jag när jag skulle rensa frysen valde att göra hemgjord glass istället för att kasta bort den youghurt som började sjunga på sista versen. Men istället för att berätta om det så tänker jag svära en låååång jävla ramsa för den tandvärk som uppenbarade sig precis efter intagandet av lunchen.

Satanshelvetesjävlafittafrånkukensrövhålsjävlafaaaanskithelvetesjävlar!!

Sådär!

Jo, jag har tandvärk. Jag trodde att jag haft tandvärk förut och tyckte att folk var lite mesiga som klagade så högljutt för lite ont i käken. men NU har jag tandvärk och jag vill be alla stackare om ursäkt! Jag lider med er – bokstavligen!

Så, istället för att skriva prov imorgon så ska jag akut till tandläkaren. Kul jul. Jag har panikångest och jag är så jävla rädd för tandläkaren att jag nu allvarligt funderar på att dra ut alla tänder och fixa en tandprotes när jag nu lika är tvungen att gå dit.

Det började mola i min käke vid lunchtid sedan blev det värre och värre. Jag tänkte mota olle i grind så att säga och petade i mig en citodon redan tidigt, den hjälpte inte nåt. Halvtimmen senare tog jag en till och den hjälpte inte heller…  Så jag tog två till. Bespara mig moralsnacket och snacket om alla risker, jag lovar att ni också hade chansat om ni hade lika ont i käften som jag!

Så nu är jag typ full och har fortfarande ont i truten. Inte lika ont, men jävligt ont!

Vem ska följa med mig och hålla handen imorgon då? Morsan är ju lika rädd som jag….

Annonser

Ur skrivboken #3

juli 16, 2007

Måndag – Huvudvärkens dag

Jag vaknade med en molande huvudvärk och vad jag än tog mig till så blev jag inte av med den. Jag åt tabletter i parti och minut men det var lika bra att ge upp och bara bälga i sig vatten hela dagen.

Vi avverkade tre filmer den här måndagen och jag är glad att Magnus inte planerat att vi skulle göra en massa saker eftersom jag var helt däckad.

På natten började huvudvärken försvinna och jag fick ett oväntat samtal någon gång runt 03:00. Där låg jag i en liten etta i Västra Frölunda och pratade i telefonen om en man, med en okänd man, medan jag hörde en annan man snarka i bakgrunden och min man befann sig 130 mil bort. Märklig upplevelse.

Någon gång under natten skrev jag två lååånga blogginlägg i min fina skrivbok. Men dessa måste jag lägga under lösen så de kommer sen nån gång.

Tisdag – Studenternas dag! 

Jag sov länge på morgonen, orkade inte kliva upp jättetidigt eftersom jag sovit ganska lite under natten. Den här dagen skulle visa sig bli en ganska speciell dag med ytterst speciella bekantskaper!

Jag hade bestämt träff med Jerker vid 13-tiden och skulle tillbringa dagen med honom i en lastbil med ett gäng studenter på flaket. En lite udda situation att lära känna någon i, men det fungerade. 🙂 Vi skumpade runt avenyn några timmar och diskuterade en hel del intressanta saker under tiden.

Jag hade fullt sjå med att hinna smälta vem denna Jerker egentligen var och insåg snabbt att det inte var någon idé att försöka hänga med i vissa samtalsämnen. Fick vänligt men bestämt förklara att jag inte vill diskutera politik, speciellt inte med någon som använder ord som ”arbetarklassen” i var och varannan mening.

När studenterna var tippade från flaket och lastbilen parkerad på sin plats bytte vi fordon till något mera välbekant – en volvo 245. 🙂 Jag skulle nu vidare till AK som råkade bo ”på vägen” till Jerker, således fixade sig min transport rätt smidigt. 🙂

Den kram jag fick när vi äntligen träffades jag och AK, den var verkligen behövd. Det kändes som om en sten föll från bröstet. Resan hade hittills varit ganska påfrestande för mig, inte för att jag haft det jobbigt på något sätt egentligen men jag hade svårt att slappna av och bara vara – ända tills jag träffade AK. ❤

När jag klev in på deras gård kändes det som att komma hem. Jag blev hälsad av skällande vovvar och en nyfiken Lilla K, fick kram av G och bakom huset gol tuppen. Solen sken. Idyll.

Kvällen bestod av en hel massa prat, företrädelsevis om hundar och om min resa så här långt men också lite om vem vi alla bakom nicknames egentligen är.

När vui sent om sider började tänka på refrängen blev jag ”eskorterad” till J’s rum där jag skulle spendera de kommande nätterna. Först in i rummet var heelern Bacillen och han visade med all önskvärd tydlighet att han ämnade sova i min säng vare sig jag ville det eller inte. Han lade demonstrativt ner huvudet på min kudde och det var ju liksom bara att gilla läget. 🙂 Men då var jag sedan länge redan förälskad i honom. 🙂