Nervös…

maj 3, 2007

Skutprov imorgon… Känner mig inte alls förberedd. Usch!

Annonser

Mjölksyra

maj 3, 2007

Har utökat mina cykelpass till 7 km och om man cyklar de två sista av dem så fort man bara kan så leder det oundvikligen till mjölksyra. Iaf för mig. Mina ben känns som spagetti först, sen blir de helt stumma och man får verkligen kämpa för att hålla samma tempo. Det tar ett tag att komma förbi det stadiet men när det väl är över så går det liksom av bara farten med trampningen.

Idag behövde jag inte ens tvinga mig till att sätta mig på cykeln, jag ville faktiskt. yay! 😉


Fyra saker jag är glad för!

maj 3, 2007

Det är lätt att fastna i negativa tankebanor. Det vill inte jag göra så därför: På uppmaning av MrArboc antar jag ”utmaningen” att lista fyra saker jag är glad för precis som Martin har gjort.

1.)  Hundarna! – Såklart! Jag är glad att X kan vara hemma själv medan jag går ut med O och jag är glad att O är så lyhörd och visar sådan glädje när vi går på promenad. Jag är också glad att de faktiskt tvingar ut mig hur lite jag än vill gå ut. Det stärker min karaktär gällande motionen.

2.) Min egen styrka! – Jag är oerhört tacksam att jag faktiskt klarar av att stå emot frestelser, att jag fixar att säga nej till sådant jag inte vill och att jag har lärt mig att gå min egen väg. Jag är glad att jag inser att jag har ett val i allt jag gör. Jag kan välja att må dåligt eller välja att leva fullt ut. Att jag vet det, det är min styrka!

3.) Familjen. – Det känns som om detta är en sån där självklar punkt som alla bara måste ha med. Jag var först tveksam men sen tänkte jag på att familjen inte bara innebär kött och blod utan faktiskt andra saker. Såna som räknas som familj för mig är ju även de riktigt, riktigt nära vännerna. Dessa är jag tacksam för att jag har.

 4.) Min semester! – Jag går runt i ett litet lyckorus och funderar på vad jag ska packa och hur det ska bli att träffa alla. Åh, så jag längtar!

Lista fyra saker som gör dig glad du också! 


Snöblandat regn på en kaotisk promenad

maj 3, 2007

Givetvis slog det till och blev pissväder precis idag bara för att jag verkligen var sugen på längre promenader med hundarna.

Jaja, det finns inga dåliga väder…

Jag tog på mig min älskade vinterjacka som fortfarande inte är undanhängd för vintern och kopplade upp raggsockan i snöret och gick. Jag var fast besluten om att vara ute minst 45 minuter med henne.

Det blev inte så. Efter ungefär en fjärdedel av den beräknade tiden mötte vi fyra lösa hundar(i flock) som alla kom fram till oss. En väldigt ung tik, en valp, en ung hane och en väldigt gammal tik. Valpen var tveklöst en schäfer och den gamla någon sorts stövare, unghundarna verkade nästan vara syskon av obestämbart ursprung… Några ägare syntes inte till. Xinga är fruktansvärt osäker på alla okända hundar utom Dvärgschnauzers och Cairnterriers* så jag blev ju nödgad att försöka visa mig som den gode ledare jag vill vara och mota bort alla dessa hundar.

Xinga gapade och skällde och gjorde utfall medan jag med försiktiga sparkar och bestämd röst försökte hålla undan de två som var värst framfusiga. De bägge unghundarna verkade inte alls farliga men min hund är ju inte snäll eftersom hon är osäker. Hon biter först och luktar sen.

Jag började nästan få lite panik där jag försökte dra mig undan samtidigt som jag motade undan hundar men så plötsligt kommer en gammal man springande i bara kalsongerna och tofflor. Han fick tag i unghundarna och jag var nära att börja skälla på honom men han skyndade sig att säga att detta inte var hans hundar men att han sett vad som hänt från sitt fönster i det hus vi befann oss vid. Han satt och åt frukost, sa han och sneglade ner på sig själv plötsligt pinsamt medveten om sin utstyrsel.

Jag tackade honom och undrade om han visste var hundarna hörde hemma och det gjorde han. Han skulle gå dit med dem bara han fått på sig lite kläder. En man har bara två armar och att hålla fyra hundar, varav tre ystra ynglingar i halsbanden och gå ett kvarter är ganska jobbigt, vad göra? Jag lånade ut mitt koppel medan han gick in till sig med unghundarna och klädde sig. Valpen följde som tur var efter honom och den gamla tiken kunde jag hålla med ena handen och Xinga med den andra. X satt förresten bara och flåsade och pep nu, helt tagen av vad som hänt.

Mannen kom ut igen och hade då ett snöre med sig till gammeltiken. Jag fick tillbaka mitt koppel och tackade ännu en gång för hjälpen varpå mannen menade att det är en mans plikt att hjälpa till där man kan.

På vägen hem tårades mina ögon och en liten strimma hopp tändes inom mig igen. Kanske mänskligheten i huvudsak är god trots allt?

När jag kom hem bytte jag bara hund och gick iväg igen och träffade på mannen med hundarna i snören alla fyra. Han vinkade glatt och utbrast ”Du är välkommen in på en värmande kopp te sen om du har lust. Du ser ut att behöva det!”. Jag tappade hakan och stammade nåt om att jag kanske skulle titta förbi om jag hann med det. Sen skyndade jag hemåt.
Jaha? Och nu då? Dricka te med en helt okänd karl bara sådär? Njae, va?

*X föddes samtidigt som en kull Cairnterriers och uppfödarens teori är att små strävhåriga jyckar på något vis är så bekant att hon blir tryggare med dem.