Tankar om vänskap

Ett ganska bra tag nu har jag ju pratat om att det är på gång med förändringar i mitt liv. Det är väl knappast någon av mina någorlunda återkommande läsare som har missat att det ju faktiskt händer något på den fronten med. Nu har en ny förändring börjat träda i kraft! Jag har ju kontakt med så fruktansvärt mycket folk på nätet och detta kan ju vara både positivt och negativt. Jag älskar att lära känna nya människor och att liksom ”se världen” där ute via alla mina kontakter. (Undrar om nån förstår hur jag menar…)
Dessvärre är det ju så att jag har lyckats komma i kontakt med väldigt många som på något sätt inte mår bra. Såna som jag kan identifiera mig med och som jag har velat hjälpa eller på något sätt stötta. Det ligger liksom i min natur att se vem som behöver hjälp och på något vis försöka bidra till att dennes dag känns lättare. Jag har insett nu att det är lite farligt att låta instinkterna hitta dessa människor och att aktivt söka kontakt med dem. Deras problem och sorger tynger ner mig själv allt för mycket eftersom jag inte kan ”stänga av” tankarna och känslorna för en person då jag stänger av datorn. Jag kan grubbla på något i en halv evighet och iom det blir jag själv liksom bortglömd. Mina egna tankar och känslor som behöver bearbetas på något vis blir undanträngda och alla vet ju vad som händer till slut om man gör så.
Nu har jag alltså beslutat att mina ”vänskaper” på internet ska hållas betydligt mer ytliga än innan och att jag måste försöka sålla ut guldkornen som verkligen betyder något för mig. Några har i princip fallit bort redan och det känns rätt okej även om det är tråkigt. Hur det än är så finns det ju personer man klickar med och personer man inte alls fungerar med.
Detta är egentligen ganska lätt för mig att göra när jag börjar fundera på mina ”kriterier”. Som exempel: Hur många hör av sig till mig trots att det inte bara är att skicka ett meddelande på msn utan kanske krävs ett mejl eller sms/telfonsamtal? Det är skrämmande få. Hur som helst, nu kommer inte just det att vara avgörarande i frågan men det är en intressant sak att reflektera över.

Låter det känslokallt att resonera så här? Eller förnuftigt? Eller vad?
Hur hade du gjort när hälften av kontakterna du har bedömmer dig som ”mindre viktig”?

Annonser

15 Responses to Tankar om vänskap

  1. walker skriver:

    Nä det är inte känslokallt. Förnuftet säger tillslut till om att DU är den viktigaste personen för DIG. Annars fungerar DU inte till 100%
    Visst det är lätt att sätta nån annan i Rum No.1, fråga mig jag vet.
    Men för att kunna hjälpa andra som du säger så måste du funka själv, annars havererar allt till slut och då kan du få svårt att komma upp själv vilket jag inte vill se. 🙂
    Så gör det som DU känner att du måste för att få till en jämn och bra balans, så skall du se att det kommer lösa sig, allt det andra oxå.

    Sen är ju allt ändå i grund och botten upp till just bara dig, vad du vill och orkar… Men ta inte ut dig totalt för då förlorar du säkert din underbara charm 😉

    //M

  2. mysla skriver:

    Aaaw, tack M! 🙂

  3. Nina skriver:

    Nej, det är inte känslokallt alls!Att sätta dig själv så totalt åt sidan, är att förstöra det för dig och det vet du ju redan.
    Många av dina bekanta, som mår så dåligt, är förmodligen (mer eller mindre omedvetet) ”energitjuvar” de tuggar i sig av din (och andra människor i deras omgivning) energi och lämnar dig uttröttad och bekymrad.På så sätt känner de sig lite styrkta, lite starkare medan du är tömd.

    De som ”bara” tillfälligt behöver din hjälp och ditt stöd, är absolut inga medvetna energitjuvar, vi hamnar alla i situationer där vi behöver just stöd och energi från vår omgivning, för att orka kämpa oss igenom problemet, vad det än må vara.

    Sedan har du, tyvärr kategori två, de som konstant och kroniskt befinner sig i kris, som inte har en tanke på att göra något åt det, som hittar ”oöverstigliga”hinder på varje millimeter av vägen till lösningen av deras problem…dessa människor, kan tömma dig fullständigt, om du inte själv sätter en gräns och HÅLLER den!

    Oavsett vilken kategori vi talar om, gör du dig aldrig en tjänst genom att tömma dig själv på energi, ens delvis, du bara sänker dig själv och med lite otur, din hälsa.
    Hjälp gärna där du kan och vill men glöm ALDRIG att samtidigt stämma av med dig själv, hur du verkligen mår, var du ska sätta gränsen.

    När du sätter den gränsen, kommer du att märka att ”kategori två”, kommer att rensa ut sig själva ur ditt liv, det ligger inte längre i deras intresse då, att vända sig till dig, när de inte får tugga obehindrat mer…

  4. bacillen skriver:

    förnuftigt är det! men svårt….kanske.

  5. Helena "Q" skriver:

    Känslokallt, nej det tycker jag inte. Men frågan är om det är ren ovilja bakom att inte höra av sig. Det vet man ju inte alltid.

  6. mysla skriver:

    Nina: oh, du är så bra på att göra fina utlägg om sånt här. Tack!

    Bacillen: Inte så svårt som man skulle kunna tänka sig…

    Q: Nä, givetvis men man märker ganska fort hur det är med den saken. 🙂

  7. Annette skriver:

    Jag tycker inte du är känslokall i ditt resonomang, en del människor älskar att lyssna på andras bekymmer, men blir det en börda måste man säga ifrån.
    Man är inte alltid egoist när ens egen person kommer i första hand.

  8. Nina skriver:

    Varsågod, det är ju så, det krävs ju minst två, för att få ett perspektiv. 😉

  9. Helena "Q" skriver:

    Jo det är ju kanske sant, men jag kan ju bara gå till mig själv. Jag håller mig borta från det mesta just nu. Inte pga ovilja eller för att jag fått ut det jag sökte, utan för att jag inte orkar.
    Jag tror många många bara gör precis som du, i detta fall, de tänker på sig själv i första hand och lägger därmed mycket annat åt sidan.
    Nu inte sagt att jag tycker ditt resonemang är galet. Men kanske en övertolkning av andras handlande?

  10. mysla skriver:

    Annette: Det är just det som jag av någon anledning är rädd för, att bli kallad för egoist bara för att jag gör något som gör att JAG mår bättre.

    Nina: Så sant, så är det verkligen. 🙂

    Q: Övertolkning? Vad menar du egentligen med det? Jag har ju inte över huvud taget tolkat andras beteende utan snarare effekten av att jag själv har ett visst beteende. Eller hur? Mitt exempel om att höra av sig var just bara ett exempel vilket jag även gjorde klart i meningen efter.

  11. Helena "Q" skriver:

    Okej ja isf förstod jag det fel

  12. Valkyria skriver:

    Det så som du skriver man måste göra ett val och sätta sitt eget välmående framför andras för hur kan man ha energi att hjälpa andra om man är helt tom själv? Du är inte en egoist Mysla du är en person som kommit till insikt.
    allt e inte svart eller vitt det finns himla mycket gråskalor med

  13. Nina skriver:

    Lyssna du på din intiution, den leder dig inte fel!
    Blir du trött av att möta, snacka med, chatta med någon…då tuggar den människan, dalar humöret?Får du ont någonstans i (eller efterpå)de situationerna, samma sak.
    Försöker någon manipulera dig genom skuldkänslor eller med att få dig att känna dig självisk, vänd på tofflan och gå därifrån!

    Ju bättre du mår, tillåter dig att må…ju mer har du att ge, av äkta livsglädje, till de människor som finns i ditt liv…och utan att det tömmer dig på energi och kraft, ens det minsta lilla.

  14. mysla skriver:

    Valkyria: Tack så mycket för din kommentar! Undrar lite hur det går för dig också…

    Nina: Oj, om jag skulle lyssna på min intuition alltid så vore nog saker och ting väldigt mycket annorlunda i mitt liv. =) Jag vågar inte lita till den speciellt ofta. =D
    Men ja, nu är det iaf bestämt hur jag ska göra i den här frågan. Eftersom det redan har börjat sållas ut ”på naturlig väg” så får det fortsätta så helt enkelt. =)

  15. Nina skriver:

    *S* det där gäller de flesta av oss, det tråkiga är, att ni vi inte lyssnar, soppar vi rätt så ofelbart till det, bara för att ha ”glädjen” att rätta till igen och ändå få göra just det som intiutionen muttrade om från början…alltså är sensmoralen…lyssna!
    Det sparar både tid och nerver, för att inte tala om förståndet… 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: